Smidig på jobbet

Chefen frågade mig i förra veckan: Miss Understood do you want to be the tutor of the new girl who will start working next week?
Intet ont anande och aningen smickrad så tackade jag JA.
Idag kommer bruden in på jobbet. En tjej som gått in i väggen och alltså ska göra sin rehab på min avdelning. Hon är superlabil och får tårar i ögonen när nya chefen säger att han inte vill att hon tar med sig sitt skrivbord (som hon har haft i 16 år). En av de första sakerna hon säger är att hon minsann aldrig skulle ha valt att arbeta hos oss själv, men det var inte upp till henne att bestämma. Sedan säger hon: Men nu ska vi göra det bästa av det här!
Och låter om att hon upprepar något som en psykoterapeut sagt åt henne att ha som mantra.

Men dagens roligaste blev när jag hjälpte henne att koppla ihop hennes laptop-docka. Jag räckte henne sladdarna till tangentbordet och musen och sa; De här kan du stoppa in själv.
NewGirl: Vilken ska i vilket hål?
Jag förklarade lite snabbt hur USB-portar fungerar, men jag KUNDE INTE låta bli att fråga:
Kan du NÅGONTING om datorer?
NewGirl: Hur menar du?
Jag: För det behöver man egentligen inte i det här jobbet.
NewGirl: Jaaa, jag mekar själv.

Och jag ba: Hur kan du inte veta vad en USB-port är?! Det vet t o m min 80-åriga pappa!
(sa jag INTE, men jag tänkte)